A som i apfelstrudel

Igår firade vi A. Han lurades upp till en lägenhet i stan, där vi andra satt och drack snyltad öl. Sen drog vi vidare till sunkställe#1, Theodora. Vi satt där till sista beställningen i en odör av.... bajs. A:s flickvän grät nästan när hon svepte sista ölen - så illa stank det.

Fortsatte till Olssons video. Stod i kö. Trist, men iallafall regelrätt. Dörrbiffen frågade oss hur många vi var och vi svarade: "12". Han kollade på oss med stora ögon och släppte in oss ändå. Blev löjligt glad över hur bra musik de spelade, men lyckades få en sittplats och orkade inte dansa. A och S tyckte att det var jätteroligt att klämma mig om mina blåslagna handleder, men tänkte visst inte på att även de har jobbiga blåmärken. Hämnden är ljuv!

Jag insåg att det var dags att tänka på refrängen när jag somnade rakt upp och ner. Kravlade mig hemåt. Ringde och väckte O för att han skulle hålla mig sällskap i telefonen. Kvällen slutade efter mycket om och men i köket. Jag stekte korv som jag sköljde ner med Resorb samtidigt som jag tittade på ett My so-called life-avsnitt.

Idag är det meningen att jag skulle ha jobbat på projektarbetet hela dagen. Men eftersom halva dagen redan hade gått när jag vaknade och jag känner mig riktigt halvseg, så blir det nog snarare hela natten som gäller. Jobba, jobba, jobba, jobba, arbeeeta.