nostalgitripp

Igår rensade jag ut mina grejer i föräldrarnas källare. Det tog enormt lång tid eftersom jag i var och varannan sekund drabbades av nostalgitrippar. Något som gjorde mig ont att slänga var alla olika filofaxer och kalendrar som jag har sparat. Fullspäckade med fjortissysslor och kompisar som skrev fjortiskommentarer. Så här i efterhand hade jag ju riktigt jäkla kul på högstadiet och gymnasiet. Hittade även extremt överambitiösa skolarbeten (pleeease, för mitt alldeles egenhändigt limbundna arbete om USA fick jag endast en sketen 4:a. Snacka om nitisk lärare!).

Någonstans i virrvarret fanns gamla brev (ja, ni vet, skrivna med penna och inte tangentbord) från och till mina vänner. Guuuuud, vilka draman som har utspelat sig i en förort nära dig. Det var på liv och död. Gammal vänskap vs ny vänskap. Och inte ett skit visste man om livet.

Mamma och pappa hittade mina semesterbilder från Filippinerna, vilket i samma veva betydde att de hittade mina bilder från Kos och Korfu. Vad säger man? Ja, jag antar att de får skylla sig själva som släpper iväg en sjuttonåring på charter med polarna.

Efter att ha fyllt tre svarta sopsäckar med skräp fick jag nog. Vinden får med andra ord vänta tills senare. Åt söndagsmiddag (trots lördag) med familjen och sen propsade brorsan på att jag skulle prova att spela Hotel Dusk på hans Nintento DS. Japp... och det gjorde jag tills jag alldeles utmattad somnade nångång på morgonkvisten. Så nu är jag beroende av en liten sketen bärbar spelkonsol och undrar var fan Bradley är och vad i helvete Hotel Dusk är för skumt ställe.