Osannolikt biobesök

Jag har ju alltid varit lite svag för Marvels, så det blev bio igår igen. X-men: The last stand. Jag gillar filmer när allting är så himla overkligt redan från början. Då slipper man sucka över att saker och ting är så osannolikt. Filmen var helt ok, kanske för att jag inte hade några förväntningar.

Värre var det med killen som satt bredvid. När jag och N skulle sätta mig höll han ner min stol. Jag log lite och tackade, vilket förmodligen var helt fel taktik. Han tog det som ett tecken på att jag hade charmats totalt och att han hade halva inne. Så han sade: "Du blev inte rädd, va? Jag ville bara hjälpa till lite." "Öhh, tack" sa jag och vände mig mot N och fortsatte prata med henne. En kort stund senare böjde han sig mot mig igen och sa: "Fan, va det inte skulle funka!" "Öhh..." svarade jag. "Ja, såg du inte gubben i reklamen?!" "Oj, nej, jag kollade inte. Jag pratade med min kompis." Killen gav upp för tillfället och N och jag bytte blickar. Under filmen vände han sig dock mot mig flera gånger och påpekade filmen. Vid ett tillfälle skulle han helt plötsligt gå på toa och bökade sig förbi mig och alla andra. När han sen kom tillbaka vände han sig mot mig och sa "Vad har hänt? Har jag missat nåt?" Gaaaah!!!

Ibland är det skönare att bara ladda ner filmer och sitta hemma i soffan. Då slipper man konstiga människor och fjortiskillar som sitter bakom och babblar konstant om hur troligt allting är, typ "Alltså det är faktiskt bara Wolverine som kan möta Jean".