Inverterad nostalgitripp

I mellanstadiet hade jag två bästa vänner, M och Å. M var den självutnämnde ledaren och Å följde efter henne som en trogen hund. Jag och Å träffades nästan aldrig själva, då M hade en tentens att bli sur över det. M tyckte dessutom att det var jobbigt att träffas alla tre, så Å och jag fick turas om. Vi nästan tävlade om vem som fick hänga med M. Hon tyckte om att spela ut oss mot varann. Om M sa nånting, så var det så. Oavsett vad jag och Å tyckte om det. Mestadels av tiden vi umgicks alla tre surade vi för att sedan bli sams igen. Jag tyckte inte om det. Mådde sämre och sämre. Mitt elvaåriga jag insåg till slut att situationen var ohållbar. Vissa saker väljer man inte själv, till exempel föräldrar (men det är en annan historia), men man kan faktiskt styra över vilka vänner man vill ha i sitt liv och inte.

Droppen kom den dag då M bestämde att hon och Å skulle hoppa i min säng. Jag sa nej, men de fortsatte. Jag sade till M att sluta (eftersom Å ändå bara gjorde som M sa), men de fortsatte. Jag blev rasande. Arg på M för att hon alltid skulle bestämma. Arg på Å för att hon saknade ryggrad. Jag grabbade tag i deras väskor och slängde ut dem genom ytterdörren. M började protestera, men pappa kom så lägligt och ovetandes hem från jobbet och frågade vad vi gjorde. M och Å ska gå hem nu, sa jag och de kunde inte annat än lyda.

Jag ringde M senare och sade att jag ville träffas. Jag sa att jag inte ville vara bästis med henne och Å längre. Jag ville inte hänga med dem, varken i skolan eller efteråt. M grät, men jag stod på mig. Vår vänskap gjorde att jag mådde dåligt och jag ville inte göra det längre. Efteråt kände jag mig så stolt över mig själv. Det var som en tung sten föll från mitt bröst.

Ibland när jag känner att min självkänsla suger eller att mitt självförtroende är alldeles för lågt tänker jag på den dag då jag - endast elva år gammal - tog tag i en jobbig situation och helt enkelt satte ner foten. Jag var riktigt cool. Om jag kunde vara riktigt cool som osäker mellanstadieknodd, då kan jag fanimig vara riktigt cool nu. Bara så att ni vet.