Dwai wai wei

Tvingar mig själv att minnas det mest pinsamma som jag har varit med om någonsin tack vare VivaPias kommentar på mitt förra inlägg.

Jag gick fortfarande i gymnasiet. Estetisk inriktning. De sökte folk till musikalen Miss Saigon och någon jävel (damn that bastard!!) tyckte att det vore kul att prova. Vi gick dit. Nervösa och naiva. Samlades i Göta Lejons lokaler och delades in i grupper. Den första uttagningen var dansdelen. På den tiden hade jag inga problem att ta in koreografi, så det var inte så farligt alls. Dessutom ingick en improvisationsdel, vilket bara gjorde mig lite mer självsäker. Jag gick vidare. Självförtroendet steg. Kom tillbaka imorgon kl14, sa de och gav mig "Du gick vidare"-lappen. Kruxet var att det var dags för sångaudition. Panikslagen över att i princip aldrig sjungit inför någon människa* fick jag L att träna in sången med mig. Mohahaha, stackars hennes öron.

Nästa dag kl.14 kom jag till Göta Lejon igen. Såg mig omkring och undrade varför det bara var killar där. Satte mig i ett hörn och väntade, men inga tjejer dök upp. Gick och frågade nån ansvarig. Tjejernas audition har redan varit. Men du, det var vi som gjorde fel, så du går vidare automatiskt, sa den stressade tjejen. Jag blev förvånad, men samtidigt lite lättad. Jag lyckades gå vidare utan att behöva sjunga. Men kallduschen kom en sekund senare. Då ska du få sjunga för regissören och de andra höjdarna.

Oki... så det var bara att pallra sig upp några våningar. Paras ihop med sju andra tjejer och så in till ett rum där det satt en rad äldre gubbar. En efter en fick vi sjunga och gubbarna satt där med stone faces. Nickade då och då när någon av tjejerna sjöng riktigt bra. Jag mådde illa och kallsvettades. Så var det min tur. Tänk er nu en stackars kille som precis kommit i målbrottet. Tänk er sedan polissirener. Nånstans där emellan har ni min röst. De andra tjejerna tittade medlidande på mig. Gubbarna såg på mig med avsmak. Öhh.. du kanske är lite nervös.. men.. försök att inte sjunga så högt, det skär lite, sa en av gubbarna. Japp, så jag satte på sirenerna igen. LP-skivor under armarna. Svetten rann nerför ryggen. Alla började skruva på sig besvärat. Tjejerna tittade bort. Gubbarna tittade ner i bordet. Ja.. öhh.. tack då... det räcker, sa samma gubbe. Behöver jag säga att jag gick därifrån med "Du är kass, så dra härifrån"-lappen. Nej, trodde inte det.

*Jag räknar inte med VivaPias och min "audition" för musikläraren i högstadiet. Hon kan knappast kallas för en människa. Snarare ett elakt troll.