Dagen efter-ångest

Inför en tenta har jag mer eller mindre panikångest. På grund av instabil studietakt känner jag mig aldrig redo för att skriva tentan. "Om jag bara hade nån dag till på mig" har blivit som ett evigt mantra. Samtidigt har jag ju fortfarande hoppet kvar. Tentan är ju trots allt inte skriven än. Det kan ju faktiskt gå vägen. Värre är nästan dagen efter. Då vet jag precis hur dåligt jag skrev på tentan. Sög det ordentligt har jag ångest för att jag inte pluggade ordentligt. Men gick det sådär på tentan kommer den riktiga ångesten. Klarade jag det eller inte. Borde jag supa ner mig för att glömma ännu en omtenta eller för att fira ännu en avklarad kurs. Statistiken talar emot mig. Men det är ovissheten som dödar mig långsamt.