tisdag, februari 28, 2006

Au

Det absolut roligaste med att ishockeykillarna vann guld var att höra mamma skrika JAAAAAA, så att resten av familjen trodde att fönstrena skulle gå sönder. Hon hoppade upp och ner och skrek hysteriskt. Det här är samma mamma som egentligen inte är särskilt sportintresserad och som förmodligen inte har sett nån annan match under OS i år. Intressant, minst sagt.

En annan person som verkligen förtjänar ett guld är P, som stannade uppe till halv 2 på natten för att hjälpa mig med äckliga och fruktansvärda algoritmer. "Du är grymt snäll som hjälper mig", sa jag. "Du är grymt dum som inte säger till tidigare", svarar P. Här har vi en kille som alltid tar sig tid när man vill ha hjälp och nu egentligen hade tänkt gå och lägga sig, men ändå sitter uppe och hjälper en ångestfylld Dada. Jag erbjöd till och med min förstfödde som tack för hjälpen*. Pucken glider in i mål och P har fixat Sveriges bästa guld. Och ja, nästa gång tänker jag fråga om hjälp tidigare än sekunden innan deadline.

*Men eftersom P inte alls är Rumpelstiltskin så behöver jag nog inte oroa mig för den delen. Förmodligen räcker det nog med fjärde ungen** eller så.
** Och aldrig i livet att jag tänker trycka ut fyra ungar! Så P får väl nöja sig med en energidryck eller nåt som tack..

Inga kommentarer: