Årets bästa...

... film är nog Kalle och chokladfabriken. Kanske mest för att det är den film jag minns. Då får man förstås lägga till att jag har ett minne som en guldfisk. Filmfantasten i mig har fått Alzheimers och kan inte hitta hem igen.

... bok är Klanerna i Palos Verdes av Joy Nicholson. Jag gillade huvudpersonen. Starkt. Vet inte om jag kände igen mig i henne eller om jag bara önskade att jag var sån när jag var fjorton. Det här året hade jag egentligen tänkt läsa böcker av Nobelpristagare och andra intellektuella böcker, men faktum är att jag tycker att de verkar tråkiga. Kanske läser dem när jag blir vuxen.

... låt är svår att välja. Självklart blir det snyftdeppiga låtar som slåss om titeln. Typ Damien Rice's Blower's daugther eller Jeff Buckley's Hallelujah eller James Blunt's Goodbye my lover (första gången jag råkade höra den låten började jag störtgrina och sprang hem till O alldeles förstörd - hade nog mindre att göra med själva låten och mer att göra med mina psykbryt, men låten har satt sina spår).

... frisyr är inte O's. Snällaste... raka dig snart igen!

... brorsa är nog ändå R. Svårt att inte förlåta honom för julaftonsdissen efter det här sms:et:

"förlåt för igår (läs: julafton, reds anm.)!
tänkte inte på det... förlåt syrran!"

... fylla uteblev. Ingenting kan mäta sig med middagen hos P. Kunde inte ens säga ordet alkohol på flera veckor och har fortfarande inte hämtat mig helt. Middagen var nog nångång under 2004. Det - mina vänner - var den bästa fyllan nånsin.

... oliver åt jag i måndags i sällskap av G och P. Dessutom bjöd de på fantastisk kräftsmörgås.

... överhuvudtaget är i alla fall O, trots städnazistiska antydningar. Han är nog helt enkelt världens bästa. Alltid. På alla sätt och vis.