Efter regn kommer solsken

Jag skolkade halva dagen idag för att hinna ikapp med alla inlämningar. Men nu är de klara. Dessutom har jag fått en trevlig partner - J - till mvk:n, så nu slipper jag göra dem alldeles själv. Helt plötsligt känns allting mycket lättare.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Passus: Förut hade jag alltid ångest för att det alltid fanns nånting att göra och att jag aldrig gjorde tillräckligt. Nu för tiden är det en annan slags ångest. En mer "i-farten"- ångest. Det är så mycket att göra hela tiden att jag inte hinner ha ångest för att jag inte gör tillräckligt. Nu pluggar jag mest hela tiden och får istället ångest över att aldrig få vila och andas ut.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Rosebuddies var riktigt himla bra. Köpte deras demoskiva (bilden högst upp till vänster). Jag, N och M kom tidigt och lyckades dessutom se lite av bandet innan. Jag tyckte mig känna igen körtjejen, men kunde inte placera henne. Frågade P efter ett tag och fick veta att det var Cajsa Lisa Ejemyr. Där ser man. Jag börjar bli gammal. Kan inte hålla reda på människor längre - om jag ens kommer ihåg dem. När jag sedan begav mig hemåt och åkte rulltrappan upp från tunnelbanan stod en medelålders man - till synes alldeles normal - några trappsteg längre upp. Jag hade precis ringt upp O, då denna man pruttade ljudligt för att sen nervöst kolla ner på mig. Fniss. Finkänslig som jag är låtsades jag som att jag inte hörde - alla i rulltrappan hörde nog. Sjuk avslutning på kvällen.